12 622 770 minuter

210 379 timmar

8 765 dagar

1 252 veckor

288 månader

eller

24 år.

Tillbringade årets midsommar numera traditionsenligt med vännerna nära en insjö i Sörmlands djupa skogar.

Är därför för trött för att göra något vettigt idag. Tur att fotbolls-VM finns.

Nu börjar de riktiga matcherna också.

Blir väl en Sydamerikansk dominans i slutspelet där jag tycker Uruguay och Chile har överraskat mest.

I positiv bemärkelse då.

Till slut kommer det stå mellan giganterna som vanligt. Inga skrällar i årets VM inte.

Låt oss hoppas på en final mellan Spanien och Argentina.

Om det är möjligt teoretiskt sätt.

tänk dig 15 framtidsagenter i ett och samma rum.

lägg till några politiker å en och en annan tjänsteman.

sätt de på varsin stol och bilda en ring.

för en dialog som om du vore minst 30+.

trotts att du är 16 och tjänar 67 kronor i timmen.

***

då får du en dag på mitt jobb.

behöver alltså ingen spik för att koka min soppa.

känner att det nya formatet passar mig bättre.

blir liksom enklare så.

tummen upp.

gillar.

Jobbar och står i. Mycket nu.

Kanske ska börja med ett nytt format på bloggen.

men jag vet inte. kan bli för jobbigt att uppdatera den ofta.

ambivalent

Snor rubriken direkt från en klasskamrat, men det gör nog inget. Just nu känns det bara jävligt konstigt att jag inte kommer träffa klassen på en hel sommar. Jag har blivit van vid det vardagliga samtalen på bussen, vid fikat, på lunchen, i lektionssalen och på vägen hem på 309an. Jag har blivit beroende av de och det kommer att kännas tomt utan er.

Visst är det skönt att slippa sandudden, sommarstan och Helgö, men det är fan inte NAJS att gå en hel sommar utan interna skämt om allt och ingenting. Och självklart är allt sagt och skrivet från jävligt hög häst.

Eller från en giraff, som Johan uttryckte sig idag. För visst har vi haft ett gött första år?

Det finns en del saker och ting här i livet som får mig att bli engagerad. Det får ofta mitt ansikte att gå från neutral till koncentrerad och framförallt mer intresserad. Idag var en sådan dag. Det började med en (för)tidig morgon där jag lyssnade på en sjukt hypade Oskar Linnros. Missbrukar den låten för mycket för mitt eget bästa, då jag vet att jag kommer tröttna på den. Men just nu är den för bra.

Funderade allvarligt på att köpa hela albumet på itunes idag, men insåg snabbt att så blir inte fallet. Just nu finns nämligen bara två singlar och en remix att tillgå…

…suck.

Inte heller spotify gör som jag vill,då ”Vilja bli” endast är för de med premium.

Tillbaka till den (för)tidiga morgonen och jag inser snabbt att jag har missat att kolla när tåget anländer i Strängnäs. Motarbetade onda tankar om att hur överjävligt pinsamt det är att komma försent till ett morgonmöte. Tur att ett par långa ben och ett par snabba skor fixade biffen och jag anlände 08.29 till redaktionen. Själva morgonmötet startade dock inte på utsatt tid, då newspilot levde sitt eget lilla liv.

Dagliga morgonmöten kan för de flesta låta som ett tråkigt scenario, men för en hungrig och ovan reporter så är det rena rama drömmen. Vinklar diskuteras och ”ettanbilden” ska bestämmas. Det är här du får höra vad de andra på redaktionen skriver om och vad som ska skrivas. Och det är här jag märker av vilken skillnad en tidning verkligen gör. Vilken makt den har. Speciellt i en liten kommun där det är den Enda tidningen.

Under dagen fick jag i uppdrag att skriva två texter och komplettera de med fantastiska bilder. Den första texten handlade om sexåringar som fått en digitalkamera i handen för att sedan dokumentera det de känner för. Två av trettio bilder valdes ut och ställs under morgondagen ut på EU-toppmötet i Nyköping. Jag frågade en av vinnarna vad de skulle göra i Nyköping imorgon och som svar fick jag att ”vi ska åka dit och fika”.

Alltid lika roligt att se och höra barnens syn på livet. Vilket man även såg ganska tydligt på de fotografier som barnen hade tagit. De var annorlunda. Minst sagt.

Det var dock inte den texten som gjorde att jag nu sitter här och skriver ett (för)långt inlägg i min blogg. Utan det var den andra om en restaurangägare som fått telefonledningen kapad av en närliggande skola, då de ansåg att den var för ful.

När jag ringde upp skolans fastighetsskötare och frågade vem som hade kapat ledningen och vem som hade gett tillstånd till det, kunde han bara svara att det var någon på skola och att han inte mindes vem det var.  Han visste heller inte vem på Telia som han hade pratat med.

Att göra sådana telefonintervjuer där jag verkligen kan pressa intervjuoffret är bland de roligaste som finns inom journalistiken. Speciellt när man får två tummar upp från nyhetschefen, som sitter i rummet mitt emot.